Som en fotograf är det otroligt jobbigt att skiljas från sitt verktyg, som konstnär är det rent smärtsamt, plågsamt, förödande.
Idag fick jag tillbaka min kamera, efter att ha lämnat in den i fredags på Canon RCC i Mölndal. Jag kan inte säga det nog. Trevliga människor, proffsigt, sakligt och rakt bemötande gör att man vet att man har med folk man vill komma tillbaka till. Men inte för det här. Men om jag NÅGONSIN har tvivlat på Canon och övervägt nikon, så är det slut med det nu. Canon, ni stal mig. Tack för en underbar hjälp och leenden. blommor kommer på posten 
Canon EOS 5D + 50/1.4
Canon EOS 5D + 50/1.4
Canon EOS 5D + 50/1.4
Canon EOS 5D + 50/1.4
Att fotografera, att skapa är för mig en känsla av hemmahörande, av att veta vart, och hur, och när, och varför och allt mittimellan. Det är morgonkaffet, det är kyssen från en älskad, det är att skratta i regnet.
Det är att leva, att sakna, att hoppas och att hata, att älska och att sörja. Det är att välja mellan att leva, och inte leva alls. Det är att känna regnet i ansiktet en kall oktoberdag, det är att dra handen över kinden på någon man älskar, det är en öl i sommaren, det är skrattet och det är värmen av att bli omhållen av sina vänner. Det är katternas spinnande om natten.
