Badbilder! Eller ja, bilder från när vi var vid saltholmen.
Archive for
...
Badbilder! Eller ja, bilder från när vi var vid saltholmen.
Jag träffade A härom dagen. Synnerligen intelligent, vacker och trevlig. Och jag tycker om den här bilden jag fick på henne.
Igår så läste jag om Norge, jag skakade, darrade. Jag förstod inte.
Det som hände i Norge handlar om extremism, av den absolut värsta sorten. Den typen av extremism som suddar ut alla typer av gränser över vad som är okej och inte okej.
Det är aldrig politiskt försvarbart inom NÅGON typ av extremism att ta en människas liv. En människas liv är heligt, det är orörbart.
Jag kan inte greppa det. Jag vill nog inte heller greppa det. Jag är otroligt glad att det inte handlar om ismalisktiska terrorhandlingar. Jag skiter egentligen i VARFÖR det hände.
Det hände. Och det får ALDRIG HÄNDA IGEN!
När en eller flera individer, oavsett ursprung, eller politisk agenda, gör ett sådant attentat som detta, så blir det bara ännu mer uppenbart att vi kan inte vinna en kamp om fred och förståelse genom att stänga ner, anklaga och misstänkliggöra.
Det här är ett typexempel på att öppenheten och förståelsen för alla olika sätt måste öka i våra samhällen.
Vi måste acceptera att människor är och FÖRBLIR olika, i religion såväl som etnicitet och politisk åskådning.
Ingen är fel. Ingen är heller rätt. Att förstå och acceptera våra olika värderingar och synsätt är att vinna. Och mina vänner, vi kan inte förlora. Vi får inte ge efter för rädsla.
Detta är en evig kamp. Om godhet. Om acceptans. Om värme.
Vi får aldrig vika oss för rädslan.
Jag heter Ambjörn Thorhard.
Det här är mina ord.
Det här inlägget skulle ha innehållit cupcakeporn, men så blev det tyvärr inte. Det kom annat i vägen, och egentligen, lika bra det kanske. Det låter gulligt, det var gulligt, men det förklarar ändå inte allt. Igår träffade jag Karolina och Petra. Vi skrattade, lyssnade, drack kaffe och njöt av en varm sol som inte var för mycket.
Vi skrattade, diskuterade, åt god mat, och njöt av hur bra det kan vara i alla fall. Livet har sina fördelar i bland. Igår var en av dom dagarna som fyller på mer energi än den tar.
Ta väl hand om dina vänner. Skratta så ofta du kan. Njut av känslan.
Jag ställer upp för mina vänner. För ett fåtal av dom, dom som ligger mig varmast om mitt hjärta, så ställer jag upp gränslöst. Jag stannar uppe om natten för att vaka när ångesten är som störst, jag går och köper mat, hjälper dom till läkare, sätter mig på vagnar eller bussar över hela stan, eller över landet om det skulle vara så. Jag ber för dom, på mitt sätt. Jag mobiliserar andra vänner. Jag tröstar.
Sitter och leker till med en av bilderna jag tog på Petra innan hon skulle på sitt möte. Bilden blev bra, jag lär mig dessutom mycket mycket mer om Photoshops egna Camera RAW, även om jag är, och förblir, en Lightroomjunkie.
Senare blir det en promenad till Scandinavian Photo, för inköp av Tmax eller Tri-X och hemåt, hämta ett papper, drika lite kaffe, och ladda min Olympos OM1a med en rulle, packa ner två andra rullar, och ut igen. Trevligt!
Bild från Petras lägenhet. För vissa av mina absolut käraste vänner gör jag allt. Detta inkluderar att till exempel gå upp klockan fem på morgonen, ta vagnen till Mölndal, komma in i lägenheten, laga frukost, och hjälpa min vän till ett möte. Utan krav.
Jag älskar mina vänner. Jag gör det jag kan för dom, och jag kommer att så länge jag kan, orkar och vill stå vid deras sida.
Compression Plugin made by Web Hosting