
Bilder från dagen. Se och njut, kommentera gärna!


Archive for
...
Promenerade ner med Isabel till Kampenhof i dag. Egentligen slog det mig först då hur mycket det egentligen snöat under helgen. Allt som kunde vara täckt med snö var täckt med just det. Snö.
Överallt. Jag skojar inte. Vanliga promenadsträckor var täckta med djupa snövallar, ljuset var enormt, och det gnistrade överallt.
Det var dock ganska skönt att vara ute, att röra sig i snön, att fota. För ovanlighetens skull var mitt 19-35:a på kameran, och nerbländat presterar det helt okej
Allt för mig just nu. Ses igen i morgon.
Ambjörn

En långsam dag har det vart idag, men ganska bra i alla fall. Jag ringde fotoklubben här i uddevalla (http://www.abffotoklubb.se/), tänkte att det kan vara bra att ha andra som kan kolla mina bilder, plus att jag vill lära mig mer, mer mer! Vill fota mer modell, att fota Elissa igår var GRYMT kul, hoppas det blir mer med henne.
Nej, nu ska jag slå på kaffe, och redigera bilder.
Ha det fint

Elissa och jag hade under föregående dagarna bestämt oss för en TFP-fotodag. Kl 12 kom hon in på centralen, och vi tog en promenad ner mot centrum, där vi införskaffade cigaretter och jag sedan inhandlade ett vitt och ett svart lakan. Mycket behändigt, då jag sedan kunde använda dessa som bakgrunder och dessutom skifta mellan dom, vilket kunde få fram olika ljuslägen. Flera gånger använde vi oss dessutom av båda bakgrunderna, vilket gav roliga och lärorika resultat. Som modell är Elissa underbar att jobba med, trots att detta var hennes första gång som ”modell”. Snabbfattad, skrattade mycket, och med gott om ombyten. Härligt!
Vi avbröt ungefär var hundra kort, tömde bilderna i datorn och kollade efter. Allt som allt lite drygt nittio bilder klarade sig vidare och finns nu till mitt och hennes förfogande över reklam för oss båda som modell och fotograf. Vi pratade på hela tiden, och eftersom vi kände varandra sedan innan via Arvikafestivalen, så stämningen var avslappnad. Lite nervös var hon allt i början, men det släppte mycket snabbt, sedan gick det undan. Äh, prata om detta skall jag inte göra hela tiden! Galleri och bilder vill ni se!
Hoppas ni gillar det!
P.S
Om ni gillar det, kommentera gärna!
D.S

Svartvit dag. Svartvita bilder.
Men vilken bra dag ändå. Isabel var här under helgen och förgyllde, och jag har haft kul. Mycket kul!
Idag åkte jag ut till hamnet och fotade med AC. Bilden ovan är från då.
Bild på min älskling framför min dator, pillandes i PS.

Bild på en äldre herre, före detta terränglöpare som jag pratade med en stund på stan.

En dag som alla andra. En vädertätad kamera lockar. Jag finns numera, för dom som inte vet det, sen en till tillbaka på bilddagboken. Samma nick. Bli inte vän om du inte känner mig, bevaka i stället.


Bilder på min vardag.
P.S
jag hade vissa problem med Comhem igår, men dom ser ut att ha löst sig nu. Nertid var på under åtta minuter, och ingen omboot behövdes
D.S

Det finns teknisk perfektion. Och så finns det kreativitet. Vilket är viktigast? Jag säger att glädjen är viktigast. Eller utmaningen, beroende på hur man är som person.
När jag köpte min första systemare ärvde jag även farsans gamla filter. Hittade genast en favorit – soft – men den tog inte bort tillräckligt mycket detaljer i kanterna. Jag visste hur jag ville mina bilder skulle se ut, dreglade över dyra objektiv som kanske kunde ge mig det jag ville ha. Men en dag så snubblade jag över något riktigt konstigt.
Ett objektiv. Som man kunde böja! En del av er tänker nog att det var ett tilt-shift, men icke. Tänk er en bit dammsugarslang, några centimeter lång. Som man satt på kameran! Haha, underbart kreativt. Oj, de säljs till och med, det är inte ett hemmabygge! Jag började kolla mer och mer på bilderna och även om man ibland tagit kreativiteten lite för långt var det precis vad jag letat efter. Ett märkligt objektiv som man kan böja, dra i och trycka ihop för att lägga fokus och skärpa där man vill ha.
Ett halvår. Så lång tid skulle det ta att lära sig att använda det. Men objektivet var billigt, ca 1800 kr. Och det var ju verktyget jag saknat. En Lensbaby. En sådan skulle jag ha. Sommaren gick och min födelsedag närmade sig. Lyckligtvis fick jag pengar så att det räckte till att köpa det. Lensbaby 2.0 skulle nu bli min trogna följeslagare.
Effekten är udda och passar inte in på allt. Vanliga missförstånd är att det är en tilt-shift (Lensbaby-effekten får man INTE med en t-s!), att det är autofokus (det är så manuellt det bara kan bli!) alternativt att man kan göra effekten i photoshop (liknande kan man göra, men nej, fortfarande aldrig sett en photoshopad bild som övertygat mig!).
Jag använde den riktigt mycket, till allt och lite till. Det tog inte långt tid för mig att lära mig. Faktum är att en av de absolut bästa Lensbabybilderna jag tagit är bland de första tio jag tog. Efter ett halvår började jag fotografera rockkonserter. Med Lensbaby. Många udda blickar, mycket jubel från Lensbabylovers över att jag lyckades. Men objektivet blev en del av mig. Jag visste precis hur jag skulle böja för att fokus där jag ville ha det.
Lensbabyn är ett underbart objektiv. Eller leksak. Eller verktyg. Hur man nu vill se det. För de flesta är det en leksak, för mig ett verktyg. Det är väldigt udda och komplicerat innan man fått grepp om hur det fungerar, men jag älskar det för att det inte har några gränser (mer än brännvidden, men det kan man numera åtgärda med lite tillbehör) och framförallt för att det ger ett udda och unikt resultat.
Jag svarar gärna på alla frågor ni har och för er som är intresserade av att prova det så fråga hos er lokala kamerahandlare (jag rekommenderar Expert-butiken för just detta ändamål) eller kom till Focus Nordic på Fotomässan GBG i April för jag lär stå och demonstrera det där. Om inte så kan jag nästan garantera att produkten kommer att finnas där i alla fall.


För att se fler än bilderna nedan, klicka er in här: http://www.flickr.com/photos/minnanilsson/sets/72157610167044804/
Minna Nilsson
Fotograf & Lensbabyfantast
http://synvinklar.se
Compression Plugin made by Web Hosting