
Olympus OM1.
Min Olympus OM1 är nog egentligen min första kamera. När jag var liten lade jag ofta beslag på den och brukade/missbrukade den.
Jag fick film av pappa, billig superia, och fick fotografera. Inte ofta blev det bra, nästan aldrig faktiskt, men det var kul. Så jag fortsatte. Idag, nästan 20(!) år senare går den fortfarande bra. Den hänger här hemma, och den är nog en av dom absolut minsta och smidigaste kamera jag vet. Sökaren är stor, väldigt stor, och enligt många påminner den mycket om Leicas sökare. Formatet på kameran är som en Leica M3 enligt många, och det ligger en del i det. Ett halfcase för en Leica passar en OM1a fint.
Automatik finns det ingen, kameran är HELT mekanisk. Det som finns i den som är batteridrivet är ljusmätaren. Orginalbatterierna för kameran är bannlysta pga kvicksilver, men zink-luftbatterier funkar bra. 1,35 volt fungerar utmärkt.
Slutare ställs in längt in, från B till 1/1000 s och bländare längst ut. Inget av det syns dock i den stora sökaren, bara en pytteliten nål som talar om huruvida du är rätt eller fel i ljuset. Ljuset mäts centrumvägt.
ASA går att ställa från 12 till 1600.
Kort sagt så älskar jag den här kameran. Den är liten, lätt, snygg och lätt att ha att göra med.
Hittar du en som funkar på loppis, köp den, ladda den med film. Använd den.